Det känns som igår, men det var det inte. Det var 6 år sen jag vinkade farväl till SVT:s tittare och klev ut ur tv-studion för sista gången som programpresentatör i bild – eller som ”hallåa” som alla kallar det jag jobbade med i 16 år i tv-huset. I våras slutade TV4 med bildhallå och med det var en era över i svensk televisions historia. Kanske som en föraning om att television i sig snart är något som bara kommer att leva kvar i våra minnen.
Ännu så länge är TV så pass stort att det varje år sänds en gala i mediets egna kanaler där tv-medarbetarnas prestationer prisas i direktsändning på bästa sändningstid. I år var det TV4’s tur att visa den glamorösa firmafesten och det var Brand New Content  som producerade sändningen. Det var snyggt och smart och effektivt och ganska många såg galan fast Löfvén och Kristersson debatterade i SVT.
TV4 ville hylla hallåorna och ge dem en chans att säga ett sista farväl. Jag var en av de utvalda som skulle presentera de nominerade till årets ”personlighet”.
Gina Dirawi presenterade oss som ett nostalgiskt fenomen och så fick vi kliva upp på scen på Cirkus i Stockholm. Arne Weise var med.  88-årige Arne. Arne, the one and only. Det blev stående ovationer när han visade sig och vi fick anpassa oss efter det oväntade inslaget. Varför hade ingen förväntat sig det? Fint blev det i alla fall. Och så vandrade vi av scenen och tv-festen fortsatte.
Här ser ni hallåornas sista farväl på Kristallen 2018.
 
 

Jag är lite besviken att kameramannen inte fick med mina första meningar i bild och att min annars underbare kollega Jovan Radomir avbröt mig, men det är väl det som är charmen med direktsändningar – att inget blir riktigt bra.. 😉
Och för sex år sen såg det ut så här i rutan. Jag var den allra sista hallåan i bild.

Lite nostalgisk blir jag allt. Det var fina år i tv-huset och ett fantastiskt privilegium att få jobba med alla proffs framför och bakom kameran, i tv-studion, i sminket, i programkontrollen och på alla redaktioner. Och så fint att få vara någon som svenska folket lyssnar till och tycker sig känna. Jag är tacksam för att få ha varit ”hon hallåan” i folks ögon – och representera Public Service i en tid då man inte tycker sig kunna lita på något eller någon.